Dylan och pappa Micke myser i soffan.

Pappa Micke har åkt till affären för att storhandla. Dylan sover i mitt knä och Dregen ligger på golvet i solen som tittar in genom ett fönster.
Igår var vi iväg till Orsa på mysig påskmiddag med hela min familj och idag ska vi gå ut på en promenad i det fina vädret. Tänkte att vi skulle inviga barnvagnen och att det vore roligt för Dregen med en längre promenad med oss båda och lillkillen.

Dylan sover så djupt i sin mjuka fårskinnsbäddade vagga, medan mamma, pappa och pälsbollen Dregen ligger bredvid i sängen och kikar på film. Myspys

Idag har vi ätit, ätit och ätit. Tänk att dessa högtider gör att man lätt äter lite för mycket. I alla fall så gör jag det. Släkt samlas och man äter tillsammans, vilket är mycket mysigt men kan även bli smärtsamt för magen om man inte är "försiktig".
Jag och Dylan känner nog oss lika just i detta nu. Han ligger helt utslagen i mitt knä, med en riktig paltkoma.

Äntligen har Dylan fått träffa alla sina fastrar och mostrar! Han har turen att ha två mostrar och två fastrar, kan man ha det bättre? Tror inte det :)
Moster Fanny kom upp till Dalarna i onsdags och stannar över påsk. Alltid lika mysigt att träffa alla nära och kära! För vad vore livet utan våra familjer som vi älskar.

Dylan väckte mig precis, nu är det magdags! skönt att man får sova från 23:30-03:30 innan magen kurrar. Han blev dock "tankad" alldeles innan läggning, så det kan ju förklara endel att han inte behövde mat fören nu :)
Så jag, Dylan och pälsbollen Dregen ligger nyvakna i sängen, men strax är det även dags för oss att somna om. Pappa Micke ligger bredvid och sover djupt.
Besöket från BVC gick fin fint, Våran lilla skrutt hade ökat i vikt och väger nu 3520! Blir så stolt över honom.
Godnatt!

Idag ska vi få besök från BVC som ska göra hembesök hos oss :) ska bli spännande och lillfisen ska även få bli vägd igen.
Tror nog att Dregen känner att Dylan även är hans bebis. Har iakttagit Dregen då han är väldigt angelägen om att ligga nära Dylan och även putsa lite på honom om han får chansen. Vi är dock noga med att han inte får putsa i ansiktet, för det är nog inte så bra för Dylan. Speciellt med tanke på att dessa fina små pälsbollar kallad hund, gärna är och far med sin tunga överallt.

Av någon underlig anledning så kände jag det på mig.
Hade sagt det flera gånger under fredagen, att bebis kommer nog i slutet av helgen och mycket riktigt, på söndagen vid 11:00 tiden satte det hela åtminstone igång.
Det kom från ingenstans, som en stark mensvärk med intervaller. "Doktor" Micke googlade mina så kallade symtom och kom fram till att vi skulle klocka värkarna. Vilket vi gjorde. Något senare ringde vi även till förlossningen i Falun och rådfrågade, de sa då att vi kunde komma när vi ville, eftersom det
är en lång resa, så kunde det vara skönt att åka i tid.
Tiden gick och vi bestämde oss för att ta våran redan färdigpackade förlossningsväska samt bilbarnstol för att åka. (Micke hade även "riggat" bilen med plastsäck i sätet samt några lager med handdukar ovanpå detta, för att slippa sanera bilen om vattnet skulle gå).
Vid 17:00 tiden anlände vi till Falun. Väldigt spända av förväntan och tanken på att ÄNTLIGEN drar det hela igång. De undersökte mig och kunde konstatera att jag öppnat mig 2cm. Istället för att ligga och stirra in i en vägg, så föreslog barnmorskan att vi skulle ta och åka iväg och äta lite, få lite energi inför det som komma skall. (Och energi var verkligen något jag skulle komma att behöva).
När vi sedan kom tillbaka från en god middag av skräpmat, så var det dags att undersökas igen. Nu hade värkarna blivit betydligt starkare och jag hade öppnat mig ytterligare.
Nu fick vi även in en kanna med äppeldricka som jag blev god vän med, vi mumsade även på några dumlekolor. Vilket var godare än någonsin förr.
Vid ca 00:00 tiden kom min barnmorska med ett förslag (eftersom förloppet tog så lång tid) att vi kunde "picka hinnorna" det vill säga, göra så att vattnet går och på så vis få själva förlossningen att skynda på. Jag tackade såklart ja till detta, då jag inte hade någon lust alls att få sömnpiller och föda i morgon istället. Nej jag ville ha ut våran son och det var på en gång. Men oj vad omedveten jag var om att det ändå skulle ta så pass lång tid innan Dylan kom ut. Lyckligt omedveten helt enkelt.
När hinnorna pickats, kändes det ungefär som att kissa på sig. Fast att du hållit dig i en vecka och ut kommer en flod. För det kändes som att jag hade självaste niagarafallet mellan benen. Det var nu smärtorna började komma, i och med att bebis började i allt snabbare takt trycka på neråt och utvidga det hela. Det var då jag frågade om jag kunde få pröva lustgasen. Denna lustgas som av för intensivt användande (innan jag klurat ut hur jag riktigt skulle andas) fick mig att uppleva underliga saker. Jag tog mig bland annat en "flygtur" där jag iakttog oss (mig och micke) från taket av rummet. Jag hade helt enkelt lämnat kroppen och såg allt som skedde från ett annat perspektiv. Galet läskigt vad lustgas kan göra med ens sinne.
Hur som helst så hjälpte det till viss del, men vid 02:00 tiden var smärtan för stark. Ringde då efter en sköterska (eftersom jag och micke till 80% av tiden var själva inne på rummet) som rekommenderade en EDA.
Läget hade nu blivit så att min livmoder jobbade konstant, den fick inte vila något alls. Vilket är ett måste om kroppen ska ha ork att orka krysta ut barnet i slutskedet. Så jag hade att välja på att ta bedövningen som skulle få att min livmoder slappnade av och intervaller mellan värkarna skulle återkomma. Det eller att få lov att göra kejsarsnitt till sist. Självklart ville jag hellre ha bedövningen än att bli tvungen att snitta upp magen för att livmodern tröttat ut sig själv.
Nästan omedelbart gav det resultat och jag kunde andas ut igen. Smärtan var dock lika stark med en paus imellan. Var även första gången jag fått höra av en barnmorska eller sjukhus personal att det är bra att jag inte lagt på mig något fett. För tydligen var jag en utmärkt passient att lägga EDA på, eftersom man såg mina ryggkotor så väl. ;)
Vid 06:00 tiden var det personalbyte och jag började bli frustrerad, eftersom jag hade så ont, var öppen helt och inget hände. Krystvärkarna hade satt igång och jag tänkte att nu är det bara någon minut kvar, sen får vi träffa vårat barn. Men icke. Hade krystvärkar och ett arbete på ca 2,5h kvar.
Jag vet att jag började bli extremt trött. Var som ett maratonlopp att hålla på hela kvällen och natten. Fast det var själva smärtan och trycket neråt som var jobbigast på slutet. Blev helt dyngsur av svett.
När förloppet kommit så långt att jag hade lyckats krysta ner honom i "kanalen" blev smärtan något jag aldrig tidigare upplevt. En smärta omöjlig att beskriva. En smärta som gjorde att jag tänkte: NEJ det här går inte, nu spricker jag! Vilket ledde till att jag spände mig för mycket, istället för att våga "trycka på" helt. Det var nog därför själva förloppet med krystvärkar varade så länge.
Men klockan 08:34 klarade jag det, han var ute! Minns att de frågade om jag såg vad det var för kön, en pojke svarade jag.
Lyckan var total och en sak som var galen var att all form av smärta försvann direkt han var ute (som innan var extrem och inget jag ens i närheten känt förut).
Efter att våran skatt kommit ut, fick pappa Micke som stöttat mig hela vägen klippa Dylans navelsträng och våran son fick samtidigt ligga på mitt bröst. Jag som innan blivit lite smått "äcklad" av tanken att ha en blodig bebis med fosterfett på min kropp alldeles efter en förlossning. Denna "fåniga" tanke var som bortblåst. Att ha min och min livskärleks gemensamma barn på mitt bröst, var den skönaste känslan och det mest naturliga som jag kunde tänka mig just då. Min största rädsla för att spricka slapp jag också, då jag enbart fick sy ett stygn. Tack och lov.
Vi blev dessutom bjudna på denna goda lilla förlossningsfika efteråt. Otroligt mysigt måste jag erkänna.
Tänk vad ens tankar och känslor kan ändras på några sekunder när ens eget barn kommer till världen. Äntligen börjar mitt och Mickes liv på riktigt.

Våran lilla bebis sover så gott. Våran lite större bebis Dregen sover också gott. Pappa Micke och jag sitter i nerkrupna i soffan för att kika på ett avsnitt av walking dead!
Dagen har varit fylld av kusinmys hemma hos Mickes familj och avslutas nu hemma i soffan.
I morgon kommer min egen förlossningsberättelse, är dags för även mig att berätta hur denna dag som kom att förändra mitt/vårat liv för evigt gick till. Mickes berättelse finns redan som ett inlägg här på bloggen.

Idag var kusin Debbie och Camilla på besök. Både Debbie och Dylan är två väldigt lugna och harmoniska barn, dock upptäckte vi idag att dom har mer än så gemensamt, under tiden Debbie var här så ville dom äta samtidigt, sova samtidigt och skita på sig samtidigt:) snacka om synkade barn:)

Allt började runt kl 11,00 på söndags morgon, som från ingenstans började Sarah få ont i magen, som stark mensvärk. Jag började genast fråga den pålitliga dr.google om hjälp och råd, och enligt Google så var de på gång. Vi klockade värkarna, 7-12 min mellan. Under dom kommande timmarna så vart de inte jätte mycket skillnad på tiden i mellan, men dom tilltog i styrka. Så vi beslutade oss för att åka in. I bilen på väg till Falun kom dom dock tätare, säkert 3 min i mellan. Som kille och första barnet så har man noll koll på hur en förlossning går till, så jag va helt övertygad om att hon skulle föda i bilen. Jag började gå igenom hur "jag" skulle göra om de satt i gång, typ, ska jag klippa navelsträngen i bilen? Eller ska jag vänta med de? Tänk om han inte andas?...helt sjukt att man ska behöva åka 10mil för att föda på ett sjukhus! Efter en timmes nervig bilfärd kom vi in till förlossningen, och dom va jätte lugna, jag hade tänk mig att alla skulle flockas runt oss och vara redo att ta emot ungen, precis som på film. Men så va de inte, utan dom undersökte och konstatera att de va långt kvar och sa att vi kunde åka ner på centrum och äta:D efter en stadig middag på Macdonken så åkte vi tillbaka, och dom gjorde en ny undersökning, Sarah va då öppen 3 cm. Barnmorskan verkade inte vara nöjd med 3 cm, så hon beslutade sig för att trycka in två fingrar och mekka runt för att "får igång dä litä" som hon uttryckte sig. Sarah sa att de gjorde sjuuuukt ont, dock tror jag att hon tar tillbaka de nu, efter att ha fått en ny definition på smärta. Timmarna gick och de hände inte så mycket förutom att hon hade regelbundna värkar. Jag tyckte att dom första timmarna på förlossningen var ganska mysiga, Sarah kanske är av en helt annan uppfattning men men, vi åt dumle, drack läsk och sen fick hon gå och bada. Efter badet fick hon erbjudande om att få hinnan pickad, vilket hon tackade JA till. 10 minuter efter picket vart de liv i luckan. Värkarna blev 7 resor värre och hon bad om att få lustgasen. Lustgasen fungerade hyfsat i början och Sarah blev ganska stenad om ni frågar sig, sa konstiga saker och diskuterade gärna saker hon i detta tillstånd inte behärskade:) haha.. Efter pickningen så va jag helt övertygad om att Dylan va på väg ut heltiden, jag satt och svor för mig själv och undrade varför dom där jävla barnmorskorna inte va inne i rummet med oss. Efter många om och men så började tillslut krystvärkarna komma igång, detta skedde precis i ett personalbyte, så de ramlade in en undersköterska, barnmorska och en barnmorskestudent. studenten va tydligen den som skulle hålla i trådarna. Till en början va jag tveksam till detta och tänkte att( varför ska dom använda oss och vårat barn som värsta jävla testpersoner för nån student som inte vet ett skit:D. Studenten va dock väldigt duktig och gav ett gott intryck. Nu börjar dom förbereda för ( förlossningen ) dom bad Sarah att började krysta, och från detta ögonblick så är allt ganska luddigt för mig, jag såg hur fruktansvärt och min älskling hade, såg paniken i hennes kolsvarta ögon och jag fick så jävla dåligt samvete, jag ville bara gräva ner mig någonstans. Jag hade ingen kontroll över situationen och mina försök till tröst eller peppning kändes helt meningslösa. Efter en stund som känns som en evighet tittade Dylans huvud ut, Sarah skrek då" jag sprack, jag kände, jag har spruckit som fan" hon tittade på mig och jag såg paniken i hennes ansikte. Efter de har jag en minneslucka på uppskattningsvis 10 minuter. Helt plötsligt är jag i ett annat rum, Barnmorskan säger, "titta nu kissar han, de är bra". Han ligger på ett bord och är helt blå, såg ganska läskigt ut. Han fick syrgas för att han hade problem att få igång andningen. Han grät inte, gjorde bara ansträngande ljud och jag hade panik. Jag sa åt barnmorskan att fixa honom, jag fick inget svar. Hon ville häller inte berätta för mig om Sarah hade spruckit, hon sa bara" oroa dig inte för de, dom kolla de nu" typ. Dylan började gråta och skrika efter en stund, de kände sjuuuukt skönt och jag fick då hålla i min son för första gången. Jag bar in Dylan till Sarah och la honom på hennes bröst, efter han fick komma tillbaka till mamma så andades han bättre och bättre för varje andetag. En sak har man förstått, och de är att bästa medicinen för en liten bebis är alltid mamma:) det va pappa Mickes förlossningsberättelse:)

Då har Dylan tagit sig sitt första dopp!
Vi insåg att det vore de mest praktiska, eftersom han några minuter tidigare hade blivit ammad och sedan kastat upp sin första "spya". Eftersom han inte innan kräkts något alls, så blev vi ganska chockade av den mängden han lyckades häva ut sig. Hela kläderna, hela mamma och i sängen kom det kräk. (Tur att det bara är bröstmjölk)!
Dock verkade våran son otroligt lycklig över vad han lyckats åstadkomma, då han låg där och såg nöjd ut och log :)
Själva badandet verkade också vara uppskattat. Han låg där och njöt i pappas armar och såg ut att trivas och ha det skönt i sin alldeles egna pol.

Matvraket Dylan beter sig som en liten piraya när han letar tutte, han kastar och far runt runt med huvudet och hugger tills dess att han lyckas fånga sitt byte, samtidigt som han flåsar och fnyser likt ett vilddjur. Mycket underhållande att se.
Hela familjen har nu krupit till sängs, bebis, hund, man och fru. Mysigare stund finns nog inte.

Dylan är FRISK! Vid besöket i Falun idag så meddelade barnmorskan att barnläkaren kollat på resultaten från proverna idag och konstaterat att han inte behöver "övervakas" mer. Känns så otroligt skönt måste vi erkänna.
Han vägdes även och de blev imponerade av hans viktuppgång. En följd av gulsot är nämligen att nyfödda ej ökar som de ska i vikt, utan behöver tillskott och mjölkersättning. Men inte Dylan inte, kurvan går rakt uppåt! Så stolta över honom.
Nu kan vi njuta ännu mer av våran underbara tillvaro som nyblivna föräldrar.

Blir en sväng till Falun i morgon igen. Lite bittert att behöva åka fram och tillbaka alla dessa mil (är ju drygt 10 mil enkel resa). Fast det är ju för våran lilla skatts skull. Så plötsligt känns det som en sådan liten bagatell. Man får vara glad att man fått en frisk son och vara tacksam att det inte är värre än att han är endast lite gul. En sak som jag verkligen förstår nu, är att man som förälder verkligen är villig att göra ALLT för sitt barns skull och för dennes välbefinnande.

Vi har nu åkt tillbaka till Falun för ett till blodprov på Dylan, han har precis lämnat prov och vi väntar på svar. Förhoppningsvis får vi åka hem igen om någon timme:) och är de riktigt bra så blir detta de sista sticket.

Dylan har svarat jätte bra på ljusbehandlingen, nu ska han inte behöva sola något mer hoppas vi. Kl 15,30 ska ett nytt prov tas och de är också de provet som avgör om vi får åka hem idag. Hoppas de fortsätter lika bra:)

Dylan sover & pappa Micke sover. Är min tur för kvällen att sitta bredvid Dylans "solarium" för att passa att inte hans lilla solarmössa ska glida ner. Är viktigt att den täcker ögonen eftersom ljuset han får på sig är ganska starkt.
Vi valde att dela upp kvällen, så jag fick sova till klockan 03:00 och sedan efter det, så tog jag över efter en paus med amning för Dylan.
Somnade direkt när det var min tur att sova, antar att dessa nätter på BB gjort en väldigt trött, så trött att man inte riktigt förstår förrän man väl försöker sova och slocknar omedelbart. ;)

Då har vi fått veta att vi ska stanna ännu en natt på BB. Förhoppningsvis den sista. När proverna kom in, visade det att solningen gett resultat! Dock inte tillräckligt stora. Så lillkillen ska ligga och sola hela kvällen och natten, ända tills i morgon bitti då vi ska träffa barnläkaren igen. Som det låter på personalen så är det stor chans att vi någon gång i morgon får åka hem. Alla andra prover visade nämligen bra också! Jippie!!
Nu ska jag och min andra hälft äta kvällsfika och kolla på en film via våran iPad. Man får ta och göra det bästa och mysigaste man kan av situationen helt enkelt! :)

Min underbara lilla gosse ligger nu och sover på min mage. Han är helt slut efter dagen. Ligga och sola med en "mask" för ögonen hela dagen för att sedan lämna tre hela rör med blod för analys. Min stackars lilla ögonsten, allt detta utan ett endaste litet knyst ifrån sig. Min tappre lille son.
Därför förlåter jag dig när du kissade ner hela mig och mina mjukisbyxor nyss (totalt dränkte in dem). Mina enda byxor jag hade med mig dessutom. Klumpigt av mig att inte packa ner två, så jag får helt enkelt skylla mig själv. :)
Sonen ligger och solar i sitt lilla bo och vi inväntar provsvaren. Vi vill verkligen hem nu, är inte speciellt roligt att vistas såhär länge på ett BB. Hem till lugnet, familj/släkt och få börja leva vårat nya liv på riktigt. Är inte detsamma i en sjukhusmiljö.
Dessa två förlossningsberättelser som vi skall skriva (en vardera), tro mig, de kommer, men först vill vi komma hem till lugnet. Sedan blir det långläsning för de som vill läsa hur det gick till på förlossningen från två olika perspektiv :)
Håller tummar och tår för att Dylan ska "blekna" och slippa vara en saffransbulle.

De vart sola ändå, nu blir vi kvar en dag till. Känns jobbigt att inte kunna åka hem, men samtidigt bra för att de är viktigt att han blir helt frisk innan vi beger oss:) han är nog den tappraste lilla barn jag någon sin mött, dom har stuckigt honom så mycket i händerna så de går inte att sticka där med, utan nu måste dom börja sticka hans fötter. Stackare:(

Bebis nr:594 vägde vid ankomst 3200g, han gick sedan ner till 2850g, men nu har han käkat ständigt i ett dygn och gått upp till 3060:D och gulproverna i går kväll visade på att värdena har stannat till, vi tog ett nytt prov alldeles nyss, vi väntar spänt på svar. Vi kanske får åka hem idag:)

Sömntuta:D

Allt går finfint här, mjölken har runnit till i morse, och våran finaste bästa lilla pojke har också blivit otroligt lugn och lättsam, han har ständig palltkoma och bara sover:) detta har gjort att pappa micke börjar få lite tråkigt. Men man kan ju alltid roa sig med kameran:)

Allt är nästan perfekt nu, de är bara en detalj, och han heter Dregen. Vi saknar våran fegdreg som tusan.

Nu har vi fått gjort undersökningen som dom gör efter 48h, och allt ser jätte bra ut förutom att han fortfarande är lite gul. Dom ska ta ett nytt gulsotprov kl 16.00 och om de blivit sämre så får han sola, har de blivit bättre kanske vi får åka hem i eftermiddag. Just nu så försöker jag och Sarah göra de vi kan för att han ska bli fri från de gula, vi har flyttat sängen så den står precis bredvid fönstret så han får sol på sig hela tiden. Vi hoppas att de ska göra de lite bättre:)

Nog för att Dylan inte är en speciellt stor kille. Utan räknas som den mindre sorten (enligt barnmorskorna här). Så måste vi ändå tillägga, att till denna lilla kropp, så tillhörde det ett par riktigt stora händer och fötter. Stora, men fina :) här på bilden med litet stickhål, efter att fått lämna blod.

Dylan fejlade på ett av testerna, så vi får nog stanna kvar någon dag till, dom tror att han kan ha lite gulsot, så dom vill kolla upp de lite noggrannare och kanske att han får en solsession.

Hejsan! Sarah sa precis att hon tänker skriva en förlossningsberättelse här på bloggen, den kommer nog upp idag eller i morgon. Apropå förlossningsberättelser, dom är ju alltid skrivna av mamman, är det ingen som undra hur de är för pappan tro? kanske ska skriva en jag också så man två perspektiv på de hela:). Vi är fortfarande på BB, dock tänkte vi åka hem under dagen, så barnmorskan håller på att göra en massa tester som Dylan måste bli godkänd på innan vi får bege oss:) första natten har varit lite stökig, Dylan har inte varit på toppen humör. Förmodligen på grund av hans föräldrar som inte riktigt vet vad han vill, vi blir bättre dock:) han var ledsen fram till 0300 inatt. Sen har han i princip bara tuttat sovit tuttat sovit. Myspys:) Just fan, måste också skriva vad barnmorskorna sa till Sarah precis efter Dylan kommit ut: men gud Sarah, jag har aldrig sett en livmoder dra i hop sig så snabbt", direkt efter förlossningen så kunder man knappt se på Sarah att hon varit gravid.

Efter en förlossning på 24h så kom Dylan ut, 3200g, 50 cm.

Sarah har nu bränt lika många kalorier som Jörgen brink då han åker Vasaloppet, och nu är hon inne på slutspurten. Heja Sarah !!!!!

Till alla nattugglor som fortfarande är med oss, detta har blivit sjukt långdragen och resulterat i en ryggmärgsbedövning, vilket jag tycker va ett klokt val av Sarah. Snart kommer BM in och ska undersöka och se vart vi står. Känns som detta snart ska vara över.

Efter hinnpetandet har värkarna blivit 7 resor värre och Sarah är stekt på lustgas:)

Nu ska vi in och peta hål på hinnorna, vilket betyder att vi kommer bli föräldrar inom snar framtid. Barnmorskan frågade Sarah" vill du föda barn inatt eller vill du sova?" Sarah svarade direkt" jag är pigg, och vill föda barn inatt" tuff brud man har skaffat sig!

I väntan på doktorn så har Sarah fått hoppa i badkaret, värsta jumbokaret också. Super mysigt. Både jag och Sarah har inget dumt att säga om Falu-bb denna gång, alla är super underbara och gör allt för att Sarah ska ha de så bra som möjligt! Underbara människor

Barnmorskan var precis in och föreslog att vi skulle picka hinnan för att sätta lite fart, Sarah verkar tycker detta är en bra idé, så de ska snart komma en läkare. Så vi får se vad som händer. Allt går för övrigt super bra och bebis mår finfint.

Micke här. Sarahs tapp är nu helt utplånad och hon är öppen 3 cm, för en timme sedan var hon öppen 2 cm. Så de går framåt och vi kommer inte få åka hem. Hon gjorde också en så kalla "svepning" för att få igång lite hormoner och få fart på graviditeten, Sarah sa att de sög och gjorde sjukt ont.

Då är vi på väg mot Falun och förlossningen!! Tack all familj som var hemma hos oss i lägenheten innan vi begav oss iväg. Kändes skönt att ha er där! ❤

Oj oj oj, nu händer det verkligen grejer vill vi lova. Troligen är vi nyblivna föräldrar idag eller inom de närmsta dygnet. Fördriver tiden hemma i lägenheten och väntar på att "förverkarna" som känns som väldigt smärtsam mensvärk ska bli ännu mer regelbundna. Sen ska vi hoppa in i bilen och beger oss till förlossningen i Falun.
Smärtsamt men inte outhärdligt än så länge. Mest spännande faktiskt! ;)

Bebis i magen påminner oss allt mer att det börjar bli dags att komma ut snart. Speciellt efter en måltid (i normal storlek), då strejkar bebbe totalt. Börjar nog bli väldigt trångt där inne och speciellt när mamma Sarah vill äta. Då finns det väldigt lite utrymme för de gamla vanorna i magen, som bestod av fotbollsturneringar, rugby och en och annan akrobatkonst. ;)
Jobbigt även för pappa Micke som inte annat än kan se på när en helt utslagen Sarah ligger i soffan och känner sig proppmätt även 6 timmar efter intagen måltid. Svårt när mat och bebis konkurrerar om platsen innanför huden. ;)

Micke med sin systerdotter Debbie, hon är verkligen den lugnaste lilla flicka vi mött. Så underbar. Tro vilka som längtar efter att sin egen lilla skrutt ska komma? ;)

Bara fyra dagar kvar till beräknat BF datum! Känns galet nära att bli föräldrar nu. :)
Idag har vi varit på spec MVC för att göra en kontroll efter att ha blivit uppskrämda då magen är "liten" enligt barnmorskorna och jag ligger under den undre kurvan. Dock visade det sig att bebis mår bra, men är en mindre bebis som vi misstänkt. Dock inte så liten att det vore konstigt. ;)
Så nu kan vi andas ut igen och njuta av helgen. På måndag väntat ännu ett besök på spec MVC, då för ännu en koll av mängden fostervatten. (Då fostervattnet idag visade sig var i den "mindre" mängden).
Men är ju inte säkert att det blir något besök alls, bebis kanske kommer i helgen om vi har tur. Kan avslöja att den mysiga slemproppen släppt för andra gången, vilket betyder att det verkligen börjar hända grejer! Uppdaterar om något nytt skulle ske.

Sarah har som sagt varit på mvc idag på kontroll, hade väl kunnat gått bättre. Det är nämligen så att magen inte har växt nått på 2 veckor vilket oroar. Våran barnmorska har skickat en remiss till specialistmödravården som får bedöma situationen. Om det är så att barnet är för litet så kommer dom förmodligen vilja sätta igång förlossningen som jag förstod. Så vi får se vad som händer, men tar inte ut något i förskott.
Men Sarah mår bra och bebis hjärta pickar på för fullt:)

Var mysigt och intressant igår kväll på produkt och sminkprovningen för Mary Kay med mor min som sällskap. Men himmel vad otroligt mycket olika produkter det finns, rena djungeln för en "icke insatt" som mig :)

Micke var undertiden hemma hos sina föräldrar för att bland annat träffa det lilla nya tillskottet Debbie som han nyss blivit morbror till. (Även jag hann träffa henne och gosa lite efter att jag var klar på "sminkningen") hon är så bedårande!
Hade tydligen utövats och tränats på blöjbyten under kvällen också. Och som det lät, så hade blivande pappa Micke klarat det galant och även lärt sig några fina nya knep och tips. :)
Klockan 13:15 blir det besök på MVC för rutinkontroll, men just nu sitter vi och dricker en god kopp te och väntar på att M skall komma hem igen. Mannen i huset är och utsmyckar sin kropp med vacker konst igen ;)
Kommer säkerligen upp en bild när den läkt något.

Då var det bara en vecka kvar! Men det kan ju som sagt bara handla om timmar;) i morgon ska vi besöka mvc för troligen en av våra sista kontroller. Skönt att det börjar gå mot sitt slut, och inte bara för att vi vill träffa våran lilla skatt, utan också för att det börjar bli lite jobbigt att släpa runt på denna mage. ( även om magen knappt gjort sig till känna för en denna sista månad) :)

Sitter nerkrupen i soffan med min lilla pälsboll Dregen som sällskap. Väntar på husse som kommer hem en sväng på lunch nu alldeles strax. Blir grönsaksbiffar med couscous och coleslaw till lunch. Yummy! :)
Har utlovat bilder på bebismage idag och de kommer, det lovar jag. Men tyvärr inte för en senare ikväll. Blir att M får agera fotograf när jag kommer hem ikväll, ska nämligen iväg och bli "ompysslad". Det vill säga få bli sminkad av en tjej som jobbar med produkter från sminkmärket Mary Kay. Hon behöver testa och träna med olika produkter och då ska jag agera "försökskanin/testhud". Ska bli mysig att bli ompysslad i alla fall och sedan efter det, då kommer bilderna. :)

I morgon blir det nya "bebismagebilder" som kommer läggas upp även här på bloggen! Lika bra att passa på nu och fotografera så mycket som möjligt, för man vet ju faktiskt inte vilket foto som blir det sista innan bebis väljer att komma ut.
Både min och Mickes storasystrar planerar att komma hem till Dalarna för en visit nu inom de närmsta veckorna. Något som vi ser fram emot MASSOR. Förhoppningsvis har även den i magen hunnit ut innan de är dags för systrarna att åka hem till sina städer där de bor igen. För de vore bra trist om de inte hinner träffa sitt syskonbarn.

Nu ska det ägnas åt våran gemensamma kvällssyssla, nämligen läsa ur varsin Stephen King bok tills dess att man somnar. Ruggigt spännande må jag säga! Tur att man inte är mörkrädd. ;)

(bilden är på storasyster & jag, när hon var hem på besök förra gången).

Kul grej, Sarah sa för en dryg vecka sedan att hon vill börja samla på Stephen King romaner så vi tänkte hålla lite utkik på bokrea. Vi gick iaf ner på Waynes för att ta en fika och efter gå lite på stan, vi gick då in på bokia för att kika och vad ser vi, värsta king samlingen och dom reade ut dom för 39kr styck, så vi köpte alla som fanns:D en bra början på en samling tycker jag:)

Nu har vi kommit på ett pris till den som vinner datum, vikt och längd tävlingen. Och de är att man kommer få en bild på bebis först av alla, vinnaren kommer alltså att prioriteras:)

Micke här. Nu börjar de hända grejer, den senaste timmen har Sarah fått stark strålande smärta ner i ljumskarna, hon har haft lite så i flera veckor men inget som detta, nu kommer de säker 10-15 gånger i kvarten, och ibland så gör dom så ont att hon måste lägga sig ner på golvet. Efter en Google-session och samtal till syster Camilla så har vi kommit fram till att de måste bero på att bebis trycks neråt så de påverkar nerver och muskler. Men att de händer så ofta och att de gör så ont kanske betyder att nått är på G:) man kan ju alltid hoppas iaf:D

Efter att ha klämt i oss lite mat, bestående av en gryta/röra med stekt quorn, champinjoner, jordnötter, banan samt grädde, chiliesås och kryddor. Med vitlökskryddad couscous och en avokado/ruccola sallad som tillbehör. Så ligger vi nu nersjunkna i soffan och jäser. Tänk vad lite mat kan få en att känna sig så otroligt nöjd.
Dagen har annars bestått i besök av både min mormor, morfar och mamma. Samt en sväng upp till biltema som vi besökte för första gången. Var faktiskt ett behövligt besök då vi inhandlade de sista sakerna inför bebis skall anlända.
Imorgon blir det brödbak och plugg för hela slanten. (Detta inlägg skulle vara publicerat i går, men appen ville inte riktigt fungera)

Här kommer en bild på Bolo också.

Micke här! Nu glider vi in i vecka 39, (38+0) de är 14 dagar kvar till duedate. Nu tycker jag att de börjar hända lite med Sarahs mage! Den blir större för varje dag nu:) och jag kan lugnt säga att jag aldrig sett en snyggare gravid än Sarah;)

Vill väl inte direkt påstå att varken jag eller Dregen uträttat några stordåd idag. Men har haft full upp hela dagen ändå.
Vi började med att gå upp klockan 07:00 för att hinna till min MVC tid klockan 08:00. Även "husse Micke" släpade sig upp och in i duschen för att piggna till. Fast för första gången sen vi skrev in oss på MVC kunde han inte följa, eftersom han skulle på sin första skoldag på en utbildning han precis börjat som startade 08:30 i morse. Måste ändå säga att han varit extremt duktig på att följa mig till MVC, med tanke på att han bara missat denna enda gång. Känns så bra att ha med honom vid min sida på besöken. Kärlek till dig! <3
Trots min andra hälfts frånvaro, så gick besöket bra. Allt var bra som sist, hade dock inte ökat i vikt (men har hört att det är vanligt att man inte gör det på slutspurten av graviditeten). Så står kvar på mina 8 kg än så länge. Men magen hade VÄXT! Från 31 till 31,5. Så bebis verkar trivas och må bra där inne. Tack och lov.

Senare så hämtade vi M på skolan (som nu hade lunchrast i en timme). När han sedan återvände till skolan har Dregen och jag hunnit med att tvätta två maskiner med smuttstvätt (välbehövligt må jag säga) samt tagit två promenader och bokat tvättstugan för ännu mera tvätt även i morgon.

Måste berätta att vi fått en otroligt fin handgjord vagga av min mormor och morfar. Tillverkad av en duktig snickare här i Dalarna. Är så tacksam för allt vi fått av nära och kära. Ni förstår nog inte hur mycket ni hjälp oss. Tack! <3

Har för övrigt upptäckt att Dregen fått en ny favoritleksak, en kesoburk. För tillfället sover han bredvid den i sin lilla korg. Ser verkligen hans djupa kärlek till denna lilla plastburk. Underligt, men vackert ;)

Jag tycker de är lite kul att alla som gissat datum har lyckats undvika de datum som vi fått av BM, 19/3. Bara för detta så kommer bebis garanterat komma just den 19/3:)

• MICKE:         10/3,  47 cm,  2700g    
• SARAH:        12/3,  51 cm,  3050g
• YVONNE:      20/3, 51 cm,  2950g
• KENT:           4/3,   50 cm,  3500g
• AGNETA:      14/3, 50 cm,  2900g 
• RICKY:          26/3, 46 cm,  2650g
• FANNY:         20/3, 48 cm,  3400g
• CAMILLA:      13/3, 50 cm,  3150g
• IDA:               15/3, 51,5 cm, 3118g
• MADELEINE: 17/3, 48 cm,  2850g
• OLLE:            17/3, 49 cm,  3507g
• GUNNAR:      21/3,
• MARCUS:      16/3, 50 cm,  2992g 
• FREDRIK:     21/3, 47 cm,  3250g
• ANNIKA:       21/3, 46 cm, 2348g