Min underbara lilla gosse ligger nu och sover på min mage. Han är helt slut efter dagen. Ligga och sola med en "mask" för ögonen hela dagen för att sedan lämna tre hela rör med blod för analys. Min stackars lilla ögonsten, allt detta utan ett endaste litet knyst ifrån sig. Min tappre lille son.
Därför förlåter jag dig när du kissade ner hela mig och mina mjukisbyxor nyss (totalt dränkte in dem). Mina enda byxor jag hade med mig dessutom. Klumpigt av mig att inte packa ner två, så jag får helt enkelt skylla mig själv. :)
Sonen ligger och solar i sitt lilla bo och vi inväntar provsvaren. Vi vill verkligen hem nu, är inte speciellt roligt att vistas såhär länge på ett BB. Hem till lugnet, familj/släkt och få börja leva vårat nya liv på riktigt. Är inte detsamma i en sjukhusmiljö.
Dessa två förlossningsberättelser som vi skall skriva (en vardera), tro mig, de kommer, men först vill vi komma hem till lugnet. Sedan blir det långläsning för de som vill läsa hur det gick till på förlossningen från två olika perspektiv :)
Håller tummar och tår för att Dylan ska "blekna" och slippa vara en saffransbulle.