Dylan är FRISK! Vid besöket i Falun idag så meddelade barnmorskan att barnläkaren kollat på resultaten från proverna idag och konstaterat att han inte behöver "övervakas" mer. Känns så otroligt skönt måste vi erkänna.
Han vägdes även och de blev imponerade av hans viktuppgång. En följd av gulsot är nämligen att nyfödda ej ökar som de ska i vikt, utan behöver tillskott och mjölkersättning. Men inte Dylan inte, kurvan går rakt uppåt! Så stolta över honom.
Nu kan vi njuta ännu mer av våran underbara tillvaro som nyblivna föräldrar.

Blir en sväng till Falun i morgon igen. Lite bittert att behöva åka fram och tillbaka alla dessa mil (är ju drygt 10 mil enkel resa). Fast det är ju för våran lilla skatts skull. Så plötsligt känns det som en sådan liten bagatell. Man får vara glad att man fått en frisk son och vara tacksam att det inte är värre än att han är endast lite gul. En sak som jag verkligen förstår nu, är att man som förälder verkligen är villig att göra ALLT för sitt barns skull och för dennes välbefinnande.

Nu sitter jag här, ännu en natt på jobbet. Jobbar 23:00-08:00, så det är ganska många timmars arbete kvar. Försöker passa på att jobba så mycket kroppen orkar och hinner innan bebis kommer till världen.
Ska bli intressant att se hur länge kroppen orkar, har ju inte så otroligt stor lust att föda på jobbet heller. Är trots allt bara 36 dagar kvar tills jag gått 40 hela veckor och bebis kanske tycker det räcker med enbart 38 veckor. Det vet man ju aldrig. Eller så trivs bebbe så bra där inne och väljer att stanna längre. Ovissheten kan ha sin charm, samtidigt som det är aningen knepigt att inte veta när det kommer att ske.
Hur som helst är bebbe välkommen när den än känner för det. ;)
apropå bebis och graviditet, min käre man låg och kikade på magen med kärlek i sin blick igår kväll och kläcker plötsligt ur sig:
- åh "korvnavel"!!!
(Så petade han på naveln med ett leende på läpparna).
Vadå korvnavel tänkte jag? Oavsett vad min man menade med den kommentaren, så får jag väl ta det som en komplimang. För han gillar ju min mage, eftersom det är hans bebis tillfälliga bo och han gillar ju korv?!. Så måste väl vara kärleken till magen samtidigt som han fick ett innerligt sug för att äta korv som skapade den kommentaren. (Med lite fantasi så var det nog så) :)
Försöker förneka in i det sista att han spontant kläckte ur sig detta för att han tycker naveln börjar puta utåt och se ut "som en korv" alltså en korvnavel. ;)

Nu ska det jobbas vidare, godkväll allesammans!

Ett par mysiga dagar har flugit förbi här hemma, igår "lyxade" vi till det med hemmagjorda vegetariska dumplings med ris och en coleslawsallad som tillbehör. Men även med en sweetchiliesås och Sojasås att dippa i. Dumplings är nog en av mina absoluta favoriträtter eftersom den går att variera och man kan ta vad man har hemma helt enkelt, och det blir otroligt gott varje gång. Denna gång fick de innehålla smörstekta champinjoner, broccoli, marinerad tofu, ingefära, salt, peppar, vitlök, sambal oelek samt en skvätt grädde. Kan lägga upp mitt recept på superenkla dumplings senare. För har man ej prövat denna maträtt, så är det ett måste! ;)

Idag har vi åter ätit gott. Blev en potatisgratäng med en quorngryta samt sallad till. Senare varm banan i ugn :) så vi har ägnat en helg i matens tecken, vilket inte är fy skam. Dregen verkar även han uppskatta detta, eftersom han är minst lika matglad som sin husse och matte. Så vid varje litet tillfälle något skulle ramla ner på golvet, så är våran levande lilla dammsugare D där och städar upp. Han är även bra som "fördiskmaskin" måste jag erkänna.

Måste skriva och berätta att Micke är i sovrummet just nu, där han poppar punkmusik för fullt. Under tiden som han viker nytvättade bebiskläder som han tvättat idag. Tänk vilken huslig man jag har, inte dåligt det inte. Värmer verkligen i hjärtat att se hur mycket han längtar efter sitt ofödda barn. <3

Bjuden på semla hos syster Ida. Underbart gott!
Helgen var toppen, med två födelsedagsfiranden och massor med god mat och tårta. Blir ett längre inlägg i morgon för hjärnan min har blivit smord med för mycket grädde och fett för att orka skriva något intressant idag :)

Då sitter man här på jobbet och hittills har avverkat tre av totalt nio timmars arbetspass. Kan dock känna att kroppen inte är van detta "nattpassarbete", brukar vara denna tiden på dygnet då jag i vanliga fall sover som allra bäst. Dock lär det ändras sen när bebis väl anländer till denna värld. Då lär natten bli nya dagen :) fast det ser jag fram emot, är mindre kul att sitta och hålla sig vaken när man är "höggravid" och kroppen känner sig obekväm i alla sittställningar efter en viss tid. Fast jag är inte bitter :) är snarare tacksam att jag får jobba och dra in lite extra kosing här på slutspurten. Sen så har jag haft turen att ha den mest lättsamma graviditeten någonsin känns det som, så jag ska verkligen inte klaga. :) Har för övrigt funderat på "när" man räknas som höggravid, är det de allra sista veckorna, månaderna, eller vad går man efter egentligen?
Har börjat fixa lite med "barnrummet" nu, så det inte längre känns som ett avlastningsrum för diverse skrot. Kommer nog bli mysigt när saker och ting får sin plats. Måste införskaffa en byrå också. Så bebis alla kläder har någonstans att bo. :)

Sarah här, visst är det bra underligt hur känslig man kan vara från dag till dag eller snarare från minut till minut. Ändå är jag icke den som brukar vara överkänslig, men tydligen så tog nya men in black 3 kol på mig. Detta är inte en sorglig film för er som ännu inte sett den snarare tvärt om (väldigt rolig) men ändå lyckades jag böla i några minuter. Dessa hormoner i kroppen spelar mig ett spratt, tack och lov att man kan skratta åt det sen. Finns ju de som spyr som brandsläckare i fullaste användning, så kanske bör jag vara glad att jag sluppit det och bara är ett labilt nervvrak från gång till gång.

Ligger i sängen och kikar på en något äldre rulle med Johnny Depp som huvudrollskaraktär. Då min käre "mustaschfixerade" sambo kläcker ur sig följande:
Åh kolla vad snyggt det är med en mustasch!
Man hörde verkligen hur han trånade efter att ha en sådan själv.
Min direkta tanke är snarare hur kan alla män under minst en period i livet, envisas med att bära en så kallad "village people mustasch". Det vill säga en tjock till tunnare strimma hårväxt strax ovanför överläppen, som inte gör annat än samlar smuts och ser fånig ut. Och än hur mycket dessa karlar/män inbillar sig att detta är en häftig look som får dem att tänka tro att de är en amerikansk polis direkt hämtad från 70-talet. Så är detta ärligt talat inte så smickrande, tror att det egentligen handlar om en "tyst" innre kris hos det manliga Könet.

Så här bjuder jag på en bild på denna fantastiska "village people mustasch"
//en fundering av en fundersam Sarah.