Dagens Dylan busade i sängen i en timme, sedan fortsatte busandet ute i soffan. På torsdag väntas ett läkarbesök för D, en koll de gör vid 6-8 veckors ålder, för att se att allt är som det ska. Ska bli spännande att se hur mycket knubbis har vuxit.

Dylan har varit med på sitt första riktiga affärsbesök! (Bortsett från en kort sväng på leksaksaffären för två veckor sedan).
Vi ställde lillkillens bilbarnstol i en kundvagn och rullade in i mataffären och det gick hur bra som helst. Helnöjd satt han där och kikade på allt spännande som rullade förbi. Tror faktiskt han uppskattade miljöombytet. Ett och annat leende bjöd han även på när han satt där i sin rullande kungatron. Vi har tidigare inte "vågat" ta med honom för att handla mat, då våran barnmorska på BVC avrått oss från att ta med honom då det denna vinter/tidiga vår varit mycket influensa och bakterier i luften. Men efter att han fyllt 6 veckor (som han gör idag) så skulle det vara lugnt att ta med honom. Så dagen till ära fick han storhandla med mamma och pappa.

Kissmyran, spykråkan och sömntutan Dylan har efter ett ovanligt dygn av knappt någon sömn alls, äntligen somnat och sovit i flera timmar. Tänk vad ena dagen kan skilja sig från den andra. Ena dagen ingen sömn, andra dagen massor med sömn. Fast kan förstå att han behöver sova igen det han "missade" igår. Det skulle nog mamma och pappa också behöva :)
(Ursäkta den dåliga bildkvaliten, bilderna är tagna med mobilen)

Dagen till ära har pappa Micke "stärkt upp" vårat vardagsrums bord, som tidigare vinglat på fyra travar med böcker. Looken var rätt, men tyvärr vingligt som tusan och en säkerhetsrisk nu när vi har ett barn som tids nog kommer fara omkring här i lägenheten.
Så nu har Micke skruvat dit riktiga ben och framför dem står nu böckerna. Så nu har det både rätt "look" och är stabilt och säkert. Inte en dag för tidigt att detta blev gjort. :) duktig pappa M!

Har länge "dreglat" över ett par shorts jag spanat in på klädkedjan Bikboks hemsida. Har tyvärr varit för snål mot mig själv för att köpa dem, när jag sedan efter flera gånger berättat om dessa shorts för min kära sambo, så bestämde jag mig för att köpa och beställa hem dem. Men till min förskräckelse så hade jag väntat för länge och dessa shorts var nu helt slut i alla storlekar.
Gick och muttrade för mig själv ett tag och var bitter över min tidigare snålhet som tillsist blev vad jag förtjänade. Pladdrade högt inför M att jag funderade på att inspireras och göra mina egna shorts. Det vill säga att jag tänkte köpa mig ett par vanliga svarta shorts och sedan måla/rita samma eller liknande mönster på dem. Men ack, där föll jag på min snålhet igen och tog aldrig arslet ur vagn för att köpa mig ett par shorts.
Men så en dag nu i veckan, så har min karl uppmärksammat min lilla bitterhet över detta "shortsdilemma". Så M traskade ner på stan (trodde han skulle köpa mjölk) och kom hem med två par svarta shorts och permanenta silverpennor till mig. Vilken ängel till sambo jag har.
Har pysslat med dessa shorts och nu är de klara. De blev inte exakt som de som finns i affären, men det spelar inte så stor roll. Huvudsaken var att de åtminstone påminner om originalet och här nedanför ser ni resultatet. (De nere i högra hörnet är tagen från Bikboks hemsida och är alltså "originalet").
Äntligen fick jag mina shorts ;) haha

En månad gammal! Firas tillsammans med pappa och Dregen i soffan, framför Disneyfilmen Aladdin.

Tydligen dög nappen ännu en gång, detta är rekord.

En liten kille som sover gott och för andra gången i sitt liv velat ha napp. Annars skriker han som en stucken gris så fort man försöker erbjuda honom nappen för att stilla hans "tutt och sugbehov". Får se om han vill använda den någon mer gång. Man vet aldrig riktigt säkert med den här lilla herren. För uppenbarligen är "mamma-mjölkkossans" tutte att föredra i alla lägen. Hungrig som proppmätt.

4 veckor! Idag fyller lillkillen Dylan fyra veckor. Det har firats med extra mycket "tuttande", han har helt enkelt haft extra mycket matlust idag. Vilket är bara bra, eftersom killen växer så det knakar. Han har redan gått upp till över 4300g förra veckan. Ska bli spännande att se nya vikten, längden samt andra mått nu på fredag, då det blir besök på BVC igen.
Nu ska vi fortsätta kika på nya serien Hannibal. En väldigt spännande serie än så länge måste jag säga.

Dylans favoritsyssla är just att äta, äta och äta lite till.

Att ha en egen liten bebis sovandes på sitt bröst, det är nog en av de mysigaste sakerna jag vet.

Idag fyller Dylan tre veckor! Tiden rusar iväg, gäller att man passar på att njuta av den här tiden så mycket som möjligt.
Dagen till ära blir det troligen en promenad i solen med hela våran lilla familj. Vovve, pappa, mamma och bebispojke.

Idag har det ätits smörgåstårta och firats, älsklingen Micke fyller nämligen 24 år idag.
Nu sitter vi hemma hos M's föräldrar och kikar på Django. En av våra favoritfilmer, ett hett filmtips för er som inte sett den än.

Dylan har varit trött och sovit hela dagen efter en natts käkande. Mamma och pappa har därför passat på att vara ute i det härliga vårvädret och fotat lite:) med spädbarn blir de mycket soffsittande, så det är skönt att få komma ut lite och andas ny luft.

Idag har Dylan varit och hälsat på hemma hos både mormor, morfar & farmor, farfar :)

(Har knyckt denna lista på Mickes systers blogg).

När fick du reda på att du var gravid? I slutet av sommaren (minns ej det exakta datumet)
Blev det en chock? Både ja och nej
Hur gammal var du? 23
Hade du mycket halsbränna? Nej, knappt någon alls
Spydde du mycket? Inte en enda gång
Var det någon favoriträtt som ändrades? Hade en period av mycket juicedrickande
Hade du mycket foglossning? Nej
Hade du sammandragningar? Massor, magen var stenhård nästan konstant (dock inte smärtsamma alls)
Ditt sf mått som störst? 32cm
Har du fått bristningar? Nej inga alls
Trodde du att det var en pojke eller flicka? trodde först en flicka, sedan tog vi reda på könet.
Vad hoppades du på? En friskt och välmående bebis
Hade du mycket vätska i kroppen? Nej
Hur mycket gick du upp i vikt? 8 kg
Hur ser du på graviditeten idag? Den var otroligt lättsam, hade inte många "gravidsymptom". Blev lite tungt sista månaden då magen började växa, men det var glädjande för min del, att även jag fick se mysigt gravid ut
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Ville att mina åsikter och vilja skulle komma i första hand. Vilket det till mesta del gjorde. Så i det stora hela såg den ut som jag hoppades.
Gick du över tiden? Nej
När började din förlossning? Runt 11:30 tiden, med värkar
Hur lång tid tog det? Ca 21 timmar totalt
Hur mycket var du öppen när ni kom in? 2 cm
Vad tyckte du var jobbigast? Själva utdrivningsfasen i förlossningen. Eftersom den var det smärtsammaste
Var du rädd för något? Att spricka
Grät du? Nej
Skrek du? Nej, men gjorde någon form av ljud när jag krystade
Tog du nått smärtstillande? Fick lustgas och sedan EDA eftersom min livmoder inte slappnade av mellan värkarna
Blev du sydd? Ja, två små stygn
Dragen med sugklocka? Nej
Hur många var inne i förlossningsrummet? Olika, men i själva delen av förlossningen när jag började krysta. Då var vi totalt 5 personer med mig och Micke inräknat
Hade du någon nära med dig? Micke
Hur stor var bebisen? 3220g och 50cm lång
Blev det en pojke eller flicka? Pojke
Vad fick han heta? Dylan
Hur ser du på förlossningen idag? Bara med lycka, eftersom vi fick träffa våran son för första gången.
Var allting värt det? Ja utan tvekan! Var klart värt all smärta. Eftersom vi fick våran Dylan.

Idag fyller jag två hela veckor! Jag växer så det knakar och på torsdag ska jag vägas och mätas på BVC igen.
GRATTIS ÄLSKADE DYLAN!

Det är ganska fantastiskt hur den kvinnliga kroppen är skapt. Från att under nio månader ha ett liv som växer inuti en, till att sedan gå igenom en förlossning och efter det, återhämta sig från allt och gå tillbaka till sitt ursprungliga jag. Många gånger undrar man hur allt detta ens är möjligt.
Måste själv säga att jag är förvånad över hur snabbt min egen kropp återhämtar sig. Dock är jag självklart inte helt återställd. (För det tar tid för kroppen att "dra ihop" sig). Men ändå är det stor skillnad mot innan med tanke på att det enbart gått två veckor sen förlossningen. Nu gick jag inte upp så mycket i vikt, så kanske är det en bidragande orsak till att det gått ganska snabbt åt mig. Men hur som helst, det jag ville komma fram till är att den kvinnliga kroppen är otrolig och verkligen är skapt för att föda barn. Även om det under själv förlossningen kändes som omöjligt.