Efter att ha övervunnit kontrollen att styra sin lilla kropp, så har nu Dylan kommit in i en ny fas. Den babblande fasen. Han verkar ha åsikter om det mesta och stundvis babblar han på som bara den. Hej, hejdå, hallå, där "dä", babba, dadda, mamma, pappa, äah "äta"?, är några av favoriterna han använder sig av.Vi verkar ha fått en väldigt kärleksfull liten pojke, som gärna pussar och kramar både människor och djur. Med undantag då han blir busig och ska banka en i huvudet och dra i ens hår. Vilket inte är lika populärt hos oss andra. De senaste veckorna har han dessutom börjat härma oss vuxna väldigt mycket, både med rörelser och ljud. Ett sådant är hans "fejkskratt". Ett tillgjort skratt han titt som tätt använder sig av för att få uppmärksamhet och tro mig det fungerar. Skratt smittar verkligen av sig, även så kallade fejkskratt (i all synnerlighet i kombination med minerna han gör tillsammans med skratten). Måste försöka få detta på film, när imitatören är i sitt esse.
