Som jag antytt förr, så rusar tiden bara förbi. Dylan har idag redan hunnit bli två månader gammal. Känns som att det var nyss vi befann oss på BB och han kom till världen, samtidigt som det känns som att han varit hos oss i en evighet. Underligt det där med tid och hur man uppfattar den.
Tvåmånaders och namnsdags killen (Eric) har både hunnit hälsa på gammelmormor/morfar, mormor/morfar, moster samt hennes sambo Olle. Dagen till ära passade Dylan även på att kissa ner både sig själv och stackars Olle. Vi får skylla på att denna incident orsakades av en mamma som måste ha slarvat och satt på blöjan aningen för löst. (Tur att slarvmamman hade packat med extra ombyte till lillkillen i varje fall).
Det är helt fantastiskt hur man kan älska någon så mycket, som man ännu bara känt så kort. Vi njuter av varje dag, tack för att vi får ha dig hos oss och vara din mamma och pappa.