Åh vad tiden går, tiden går och inte ett endaste inlägg på evigheter. Inte bra att ligga såhär på latsidan för mycket. Men det skall vi ändra på, har jag bestämt ;)
Kan berätta att vi alla i denna lilla familj mår bra i varje fall och att bebis också mår bra och växer. Även om det inte syns allt för mycket än. Skall jag vara helt ärlig är det just därför det inte heller kommit någon magbild än, eftersom det inte är mycket till mage att se, trots att jag/vi är i vecka 23. Det är till viss del skönt och till viss del trist att det inte syns så väl.
Kan ta igår som ett fint exempel, jag var hemma hos mor och far i Orsa en snabbis. Skulle lämna Dregen där medans jag skulle vidare till en vän som rätt nydligen fått en underbar liten son. Hade dagen till ära köpt några fina klädesplagg som jag skulle ge till hennes son, men tog med dessa in för att visa mor och hennes väninna som var på besök. Då lyder följande konversation:
Väninnan: - åh tänk den dagen när vi får bli morföräldrar! (Medans hon kollar på kläderna)
Mamma: -(pekar på mig) det skall jag bli snart.
Väninnan kollar då på mig och min mage och ler
Väninnan: -åh vad roligt, när då?
Jag: -jag är i vecka 23 så har gått över halva tiden, så blir i mitten av mars.
Väninnan: -va????!!!! Men, men det syns ju inte alls.
Jag: -nä jag vet, bebisen gömmer sig där inne någonstans.

Har hört denna chock massor av gånger nu, men vänta bara. Snart står jag säkerligen där med en mage större än normalt. Skulle inte förvåna mig om det bara smäller till helt plötsligt och jag står där med en mage där folk undrar om jag har 3 ungar i den istället för en.
Man slutar aldrig förvånas över en graviditet, verkar knappt finnas några riktlinjer för hur något skall vara, verkar vara mer normalt att allt är sjukt olika för alla än lika.
Nu kom min sambo innanför dörren, så nu ska vi glufsa i oss mat och må gott!
//sarah